β-@lfa filosoferar… du är inte den ända som känner dig vilse ibland

 Då vart slutligen även β-@lfa kastad ner i gropen av den förskräckliga pesten som sprider sig likt klamydians oförstånd hemma i Linköping. Ovetande om framtiden byttes vårat då nuvarande hem ut mot det nya, 99% Ikea-inrädda lägenheten som delas med en otrogen flickvän, Kines-fransmanen (som inte är kines) som första kvällen var nära på att dra en tour de Kina, och våran nye ”Felix”… MARTIIIINNN. En mycket trevlig ungkarl som, dessvärre ännu inte har wifi eller TV i huset, så man kan ju säga att jag och Klara haft en del abstinens från att kolla franska barnfilmer.

 Vad som mera är en nyhet är att jag har upplevt min första cirkus-resa. Tänk dig en euforisk dans som blandas med doften av kärlek, innanförskap (ja, det är ett ord om du vill att det ska vara ett ord) och känslan av att kretsloppet fortsätter, även om din själ försvinner från denna heliga plats som benämns som människans tempel.

 Jag har förstått att filosofin finns även om du väljer att blunda. Igår åt jag lunch med en kille som var på gång att lära sig kunskapen att kommunicera genom att vissla, och vad ljud som vi gör till gemenen man, kan ha en större, nästan farmakologiskt påverkan (dsvdv). Jag känner även att jag själv har spridit kunskap, även om det är lite jag faktiskt vet, jag har lärt fransmän hur man utför en G-lock, vi har varit med i ett mycket högt antal medverkande demostrationståg, vi har bidragit till den franska standup-kulturen, jag har spelat fotboll i 3 timmar sträck med tjejer som aldrig har pratat något annat än franska men som ändå har varit inbjudande och kärleksfulla och avslutade träningen genom att säga ”pusspuss mimmi”, jag har vandrat i Pyrenéerna och haft turen att finna björnbär högst upp på toppen, jag har ätit toogoodtoogo som aldrig förut, jag har cyklat utan mål, jag har haft en spanska lektion - på franska, jag har spelat franska kortspelet president, vi har sprungit i en ”runningklubb” påväg till krogen, vi har kört dancebattle mot en riktig breakdansare, jag har haft känslan av oro, nervositet, sorg, glädje, kärlek, trygghet, längtan, hopp och helt ärligt de flesta andra känslor som vi som jordens farligaste varelser kan vara med om. Jag har förstått att livet kanske inte alltid är så lätt att man kan lämna sin otrogna flickvän och fly till Kina och cykla tour de Kina, men om man verkligen vill så kommer man dit en dag. Min resa är bara påbörjad, och som en av @lforna fullföljer jag min plikt med att skriva i denna blogg, för min skull, för er skull. Ses på hemmaplan? 

Bis-bis Mimmi